Nolia

Jag var en av tjejerna som hade turen att få en apu-plats på Nolia. På måndagen kom jag dit först, ganska taggad, men hade ingen aning om vad vi skulle få göra. Efter att virrat runt litegrann på Noliaområdet hittade jag till slut en glad och välkomnande handledare, Sussi hette hon. Hon frågade om jag var där för att jobba som värdinna på Mässan. "Jajemän!" svarade jag och följde efter den energiska kvinnan då hon skuttade vidare till ett stökigt kontor där jag fick kasta in mina ytterkläder.

Efter några minuter anlände ett gäng lika taggade tjejer, vi fick instruktioner och Sussi visade oss bland annat lagret, utställarloungen och den stora noliahallen. Måndagen gick åt att förbereda grejer inför mässan, städa och ställa iordning diverse möbler och prylar.

Dagen därpå dök vi upp kring åtta-tiden. Idag skulle Utbildnings och Arbetsmarknadsmässan (Otroligt att jag kommer ihåg vad den hette) äga rum. Spännande. Vi tilldelades tjusiga reflexvästar och en lika tjusig namnbricka, väldigt proffsigt.

Efter det så hade vi ett informationsmöte, lite peptalk sådär. Vi fick veta att dagens uppgifter skulle bestå av kaffekokning, städning, vi skulle stå och dela ut ankäter till besökarna och vara allmänt trevliga.

Sagt som gjort. Allting rullade på, det förekom incidenter som en krossad glasskål fylld med godis (vissa blev lite för ivriga), men det fixade vi.

Vid några tillfällen kände jag dock stor förvirring, får panik när okända människor frågar mig saker som jag inte har svar på. Till exempel då jag och Rebecka spatserade runt i våra neongula västar (det stod dessutom "INFO" på ryggen, ironiskt att vi då inte hade någon som helst koll på läget överhuvudtaget). Det kom då fram en kille och frågade:
"Ööhh asså.. Var ska man äta?"
Hjälp. Vadå? VADÅ?! Det fanns ju flera ställen! VAD MENAR HAN?! Rebecka räddade dock situationen galant, haha!

Annars gick allting förvånansvärt bra. När mässan var slut städade vi ihop, sopade, torkade, diskade, städade lite till. Sedan fick vi åka hem och vår praktik var över efter bara två dagar, kort men intensiv. Överlag var det väldigt roligt, Sussi ville att vi skulle komma tillbaka nästa år också så hon var väldigt nöjd med vårat arbete hon med. Höjdpunkten var ändå när vi fick autografer av Tomas Di Leva (han var där och föreläste på mässan). Vilken lycka!

Puss och kram! /Isabelle